Tvådagarsutbildning

Föreläsningar är något jag är van vid. Jag står gärna och föreläser och gör det gärna ofta och längre. Kortare utbildningar har jag också god erfarenhet av och ser som mycket givande när man så mycket mer tydligt ser hur deltagarna växer genom utbildningen.

Nu har jag däremot fått en spännande utmaning som jag ser fram emot. Jag ska i sommar hålla i en tvådagars utbildning om hbtq och samhället. Jag är mycket glad över att få denna möjlighet och det förtroende som det innebär och är övertygad om att det kommer bli väldigt bra.

Just nu sitter jag filar på det grova upplägget av den här utbildningen och tittar på lite olika ämnen och övningar. Men väldigt grovt så kommer jag gå genom begreppen, normer, hälsa, och juridik.  Med ungefär lika mycket tid för de olika delarna. Varje del kommer också vara rätt breda för att få med det jag känner behövs.
Spontant ser jag redan nu att det inte vore komplicerat att göra detta till en hel veckas utbildning. Det är däremot något som får ligga i framtiden.

Jag ser gärna att även andra beställer utbildningar från mig. Denna tvådagarsutbildningen till exempel utan problem brytas ned i fyra halvdagarspass om man tycker det passar bättre.

Föreläsning Brottsofferjouren Helsingborg

Helsingborgs Brottsofferjour tog för en tid sedan kontakt och berättade att de utbildare nya volontärer till sin verksamhet. De vill gärna att jag skulle komma och föreläsa för dem om hbtq då de möter många utsatta människor från många olika grupper.

Väl där möttes jag av över tio mycket intresserade åhörare.  Som så ofta händer är att den där timmen som jag hade på mig blir längre och längre allt som frågorna kommer. Men det är något jag bara ser som positivt. Det är genom de nyfikna frågorna man verkligen lär sig något och får svar på just det man själv funderar på, istället för det jag står och berättar för dem. Som föreläsare blir det också mycket mer givande med en aktiv publik som gärna ställer frågor.

Trans i ett intervjuformulär

Det händer relativt ofta att jag antingen får frågan om hur man gör en enkät transinklusiv, och även ibland på eget bevåg lägger mig i. Jag har full förståelse för att det är svårt att formulera sådana frågor De förkommer inte så ofta och när de väl förekommer så är det konstruerade av personer vars transkompetens är bristfällig.  Det finns några fallgropar som många faller i. Därför tänkte jag gå genom lite kort hur man kan konstruera demografiska frågor så att en enkät på ett bra sätt inkluderar transpersoner.

Gruppernas storlek

En viktig sak att påpeka från första början är syftet med de flesta enkäter och vad det får för konsekvenser.  I nästan alla fall så ska det göras någon form av mer eller mindre avancerad statistisk analys på resultatet från enkäten. Oavsett om det är en lekman som sitter och höftar eller om det är en utbildad statistiker som sitter med avancerade statiska verktyg i SPSS så innebär det att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda.
Det handlar om att varje demografisk grupp, (t.ex. storstadsbo, småortsbo, landsbygdsbo), måste vara tillräckligt stora för att det ska ge meningsfulla svar.  Om någon av grupperna har färre än t.ex. 5% av respondenterna eller färre än fem person som tillhör den så kommer varje enskild person innebära så stor påverkan på gruppens resultat att det inte är meningsfullt att använda gruppen i någon statistisk analys.
Detsamma gäller när man kommer till könsidentitet. Även om maximal inkludering uppnås om alla får exakt identifiera sin egen könsidentitet och transidentitet så innebär det att grupperna blir så små att det inte går att göra några statistiska analyser på grupperna och det inte går att dra några slutsatser. Därför aggregerar man många små grupper i en större “trans”-grupp. Det gör att man kan genomföra olika former av analyser och dra vissa slutsatser, det skapar också problem med att gruppen blir relativt bred. Det är å andra sidan problem som även uppstår när man talar om män respektive kvinnor som grupp. Så det bör inte vara överraskande eller problematiskt i sig.

Sexuell läggning respektive trans

Ett problem som ibland dyker upp som det är viktigt att tidigt inse är att en transidentitet inte under några omständigheter som helst är en sexuell läggning. En fråga om man är transperson ska alltså aldrig ske i samband med sexuell läggning

Dåligt exempel:
1. Vad är din sexuella läggning?
a. Heterosexuell
b. Bisexuell
c. Homosexuell
d. Transperson

Detta är för många självklart. Men jag har stött på det så pass många gånger att det är värt att start poängtera att detta är i sak fel och ska aldrig ske. Hur frågan om sexuell läggning kan utformas på ett bra sätt är också något som kan diskuteras, det är däremot inte fokus för detta inlägget.

Kön respektive trans

Ytterligare ett problem som betydligt oftare dyker upp är att man lägger in trans i frågan om könsidentitet. Jag är medveten om att många rekommenderar detta och föreslår frågor som denna:

Dåligt exempel:
1. Vilket kön har du?

a. Man
b. Kvinna
c. Transperson

Man kan tycka att detta är inkluderande. Men så är inte fallet. Detta skapar motsättningen att antingen är du man eller kvinna, eller så är du trans. Och är du trans så kan du absolut inte vara man eller kvinna. För att ta mig själv så hade jag svarat “kvinna” på frågan, och därmed hade min transsexuella bakgrund effektivt osynliggjorts och tystats.
Men frågan har också problemet att man frågar efter det diffusa “kön”. Vad innebär det? Det som fastställdes vid födseln, könsorganens konstitution eller könsidentiteten? För att vara transinklusiv så är det viktigt att fokusera på självidentiteten och därmed fråga efter ens könsidentitet. Vill man vara mer omfattande i sin frågeställning, samt att det är relevant och man räknar med att få in så många svar att det blir användbart så kan man fråga efter könet som fastställdes vid födseln samt könsidentiteten. Det är dock inte så vanligt.

Bra frågor

Så vad anser jag är bra och inkluderande? Det är att ställa frågor enligt följande.

Bra exempel:
1. Vad har du för könsidentitet?
a. Kvinna
b. Man
c. Annat (eventuellt med fritextfält)
d. Vet ej
e. Vill ej svara

2. Har du en transidentitet?
a. Ja (eventuellt med fritextfält)
b. Nej
c. Vet ej
d. Vill ej svara

På detta sättet ger man respondenterna möjlighet att själv identifiera sin könsidentitet, även bortanför den könsbinära normen. Man ger också respondenten möjlighet att själv definiera sin transstatus. Samtidigt har man så pass få aggregerade svarsalternativ att det blir meningsfullt att analysera svaren och dra slutsatser av dem.
Som fråga nummer tre skulle man sedan kunna fråga som sexuell läggning.

Föreläsning och intervju

Den 7:e november arrangerade Sensus tillsammans med Antidiskrimineringsbyrån sin andra mångfaldsdag på Helsingborgs Stadsbibliotek. Den dagens tema var Mångfald och HBTQ där jag var inbjuden att föreläsa om HBTQ. Detta var något som filmades av Sensus och senare har den filmen även publicerats på deras hemsida, Angeläget.
Vill man ha en snabb och kort introduktion i den enorma variation som finns inom begreppet HBTQ så är mina 45 minuter varmt rekommenderade. Varje enskild del kan sedan om så önskas utökas till betydligt längre och mer omfattande föreläsningar.

I höstas intervjuades jag också av en journalist angående en mindre undersökning jag gjort på egen hand. Jag har alltid reagerat över att så många hbt-personer påstår att landsbygden är osäker och rekommenderar alla att flytta till storstan. Jag bor själv på landsbygden och har genomgått min transition här och har inte samma upplevelse. Därför bestämde jag mig för att närmare undersöka detta. Väldigt lämpligt när FRA (European Agency for Fundamental Rights) har genomfört en stor undersökning som belyser bland annat diskriminering, utsatthet och bemötande för hbt-personer. Deras data är som jag tidigare nämnt fritt tillgängligt för alla som vill studera det närmare.
Detta är något jag givetvis gjorde och fann att sanningen inte var så enkel.  Det går inte att finna något större skillnad i dessa faktorer mellan storstad och landsort, om man ska leta tendenser så kan till och med landsort anses vara något säkrare. Därmed var den myten krossad. Karin Linder upptäckte denna undersökning och valde att intervjua mig, något som nu publicerats i tidningen Ottar. “Öppenheten är större på landsbygden

De flesta kommunerna arbetar inte för äldre hbt-personer

För några dagar sedan publicerade Socialstyrelsen en undersökning om hur vård och omsorgsförvaltningarna i de svenska kommunerna arbetar med hbt-frågor inom äldrevården.  Man gjorde ett urval av alla kommuner, skickade en enkät till förvaltningscheferna och analyserade sedan svaren.  En svarsfrekvens på 70% får anses vara acceptabelt, men man ställer sig genast frågan varför de andra 30 %-en inte svarade. Var det brist på tid? Eller kanske brist på intresse?

Jag älskar siffror, så därför lite siffror!
I enbart 16% av nämnd eller förvaltningsledningarna har hbt-frågor tagits upp i relation till vård och omsorg. 45% för kommuner med mer än 50 000 invånare och 6% för mindre kommuner. Ungefär samma siffror gäller för andelen kommuner som explicit talar om hbt-personer i sina styrande dokument. Dock ofta i väldigt generella och svepande termer.
Enbart 9% har gett utbildning inom bemötande av äldre hbt-personer. Enbart en kommun hade gjort det för de flesta anställda. Dessa utbildningar är inte heller något systematiskt, utan kopplade till specifika insatser.

Man kan väldigt snabbt konstatera att medvetenheten om att även äldre kan vara homo-/bisexuella eller transpersoner är väldigt låg och att de anställda generellt inte har en aning om hur man bemöter hbt-personer på ett respektfullt sätt. Socialstyrelsen konstaterar att vårdpersonal har en tendens att överdriva betydelsen av den sexuella läggningen eller könsidentiteten vid bedömandet av andra problemsituationer.

För att öka livskvaliteten för äldre hbt-personer, så att dessa känner sig trygga i sin situation och kan vara öppen med sin sexuella läggning eller könsidentitet så krävs det ett rätt omfattande informations och utbildningsarbete. Detta osynliggörande innebär en större ohälsa, något som ger en högre kostnad för de enskilda kommunerna. Det är också en enorm förlust av människovärde som inte borde vara acceptabelt i en modern demokrati.

Även på SvD.

Föreläsning i Helsingborg

Antidiskrimineringsbyrån Helsingborg och Sensus arrangerar tillsammans en rad föreläsningar på Helsingborgs Stadsbibliotek med tema mångfald. Idag var det andra omgången och det skulle handla om hbtq. Jag var glädjande nog inbjuden att hålla en föreläsning om grunderna inom hbtq, vad det faktiskt innebär och lite information kring detta.

Det var mycket lyckat och jag är mycket nöjd. Förhoppningsvis kommer det ske djupdykningar inom de olika hbtq-relaterade områdena under nästa år. Att föreläsa är inte bara bra och kunskapsgivande, det är även kul!Lisa föreläser Lisa föreläser

Regnbågens symbolism

Om någon här och nu i dagens verklighet och nämner orden regnbåge eller regnbågsflagg så kommer praktiskt taget alla – möjligen förutom en del historiker – att tänka på pride, gay, homosexuella, hbt eller liknande begrepp. Kampen för lika värde, lika rättigheter och lika möjligheter. En kamp om identitet, stolthet och hopp.

Men om så många andra symboler har även regnbågen en historia. Den har använts av många grupper, i många situationer och i många delar av världen. Regnbågen är ett naturligt fenomen, så det är givet att den fungerar som en symbol över hela världen och genom hela historien. Vad som kanske inte är lika givet är hur lika alla dessa syner på regnbågen symbolism är.

Mytologi

Regnbågens börjanKanske inte helt oväntat har regnbågen i flera religioner symboliserat vägen till himmelriket eller gränslandet mellan jordlivet och himmelriket.  Den har använts i kristen mytologi som en ett löfte och en hoppfull symbol för att Gud aldrig mer skulle straffa världen med en syndaflod. I sumerisk mytologi är regnbågens Ishtars symbol över minnet av dem som dränktes av syndafloden.
För Sydamerikas och Australiens urinvånare har regnbågen en mer negativ symbolism där den står för vissa sjukdomar.

Mycket fascinerande är en legend om regnbågen som finns i och runt Bulgarien. Enligt denna så slutar regnbågen sällan på jorden, men när den gör det så är det i en silverbägare som den dricker ur. Bredvid denna bägare finns alltid en källa.  Den som finns denna plats kommer alltid bli tursam och dennes alla önskningar kommer att uppfyllas. Dricker man ur denna bägare så kan man byta kön. Även om man går under regnbågen så kan man byta kön. Man blir kvinna och kvinna blir man

Modern symbolism

Mer moderna användningsområden av regnbågen och regnbågsflaggan flyttar symbolismen något från det religiösa mot det sekulära, men bibehåller vissa grundläggande värdegrunder.
Genomgående är att regnbågsflaggan har använts genom mer modern historia som en symbol för social förändring, hopp, mångfald och fred.

  • Under 1500-talet bonderevolt i Tyskland använde man regnbågsflaggan som en symbol för hopp och social förändring.
  • Thomas Paine, amerikanske revolutionär skribent, föreslog 1940 regnbågsflaggan som en symbol för neutralitet vid krig.
  • I Sri Lanka designade man 1885 en regnbågsflagga som skulle representera Buddism, 1950 började den representera buddister över hela världen.
  • Internationella Kooperativa Alliansen började 1921 använda en regnbågsflagga som symbol för sin organisation.
  • Från 1961 har regnbågsflaggan representerat fredsrörelsen i Italien.

RegnbågsflaggaInte förrän 1978 började även hbt-rörelsen använda regnbågsflaggan som en symbol för sin kamp för alla lika värde, lika möjligheter och lika rättigheter. Regnbågen symboliserar den stora variation och mångfald som finns inom hbt-rörelsen. Utifrån tidigare användningsområden så är det inte konstigt eller överraskande att även hbt-rörelsen ansåg att regnbågsflaggan var en utmärkt symbol för sin kamp.

Hög tjänsteman inom EU anser att hbt-rättigheter inte är särskilt viktiga

För tre veckor sedan inträffade en händelse, jag skulle till och med kalla det för incident, som allt för få skrev om. Betydelsen av denna incidenten är potentiellt hög och allvarlig för vissa utsatta grupper. Det vill säga homo/bisexuella och transpersoner.

Den 2:a oktober gjorde den tjänsteman som är högst ansvarig för EUs relationer med Afrika ett uttalande där han uttryckligen påstår att lika värde, rättigheter och möjligheter för hbt-personer inte ingår i den mänskliga rättigheterna.

“We can lecture about lesbian, gays and bisexuals until the cows come home. And it will have a wholly counterproductive effect on our usefulness in Africa. We need to focus on fundamental values.” – Nicholas Westscott, chef över EU:s diplomattjänsts (EEAS) Afrika-direktorat

I Afrika är samkönade relationer förbjudna i 40 av 54 länder och situationen håller kontinuerligt på att försämras i flera av dessa och övriga länder. I tre länder är det belagt med dödsstraff.
I EU finns det riktlinjer som tydligt beskriver att att hbt-personers rättigheter är mänskliga rättigheter och att man ska driva dessa frågor aktivt i alla kontakter med andra länder. Likväl ansåg högsta chefen för relationer med Afrika att det var relevant att bortse från detta, hur kunde det gå till?

Just detta uttalande och liknande uttalande från andra länder är mitt mest grundläggande argument för att man inte bara ska prata om “allas lik värde” eller “mänskliga rättigheter”. Man måste vara specifika. Vem är “alla”? Vem är “människa”?
I en situation där Ryssland hotar med att stoppa alla adoptioner till Sverige om inte Sverige garanterar att dessa inte i förlängningen kommer hamna hos någon som är hbt så är detta mycket allvarliga frågeställningar. Vad händer om Sverige lägger sig platt och därmed accepterar uttalanden om att hbt-personer inte är riktigt lika mycket mänskliga som andra människor?

I ett EU där hbt-personer i många länder är mycket utsatta, där Europarådets förra kommissionär för mänskliga rättigheter har uttalat sig om att situationen för transpersoner just nu är det största och svåraste människorättsfrågan så är detta riktigt riktigt illa.

Men vilka har nu skrivit om detta? EUObserver gjorde ett uttalande, Amnesty har så klart sagt ifrån och SvD skrev om det i sin huvudledare och en krönika men ingen artikel om det. Det är en skrämmande tystnad runt att det finns höga tjänstemän inom EU som anser att hbt-rättigheter inte är särskilt viktiga.

Överlämnning av Regnbågsflagga

Idag har jag tillsammans med Antidriskrimineringsbyrån och Projekt 6 stått utanför Rådhuset och överlämnat en regnbågsflagga till Rådhuset. Vi delade även ut ett urval motiveringar till varför flaggan är viktig och vad den symboliserar. På lördag efter Helsingborgs första Pride-parad kommer den andra flaggan hissas.

Två flaggor är visserligen inte mycket. Men det är en början för något som kan bli något mer. Helsingborg har en vision för 2035 som poängterar allas lika möjligheter och rättigheter. Genom att använda regnbågsflaggan vid lämpliga tillfälle som den symbol för respekt, mångfald och allas lika rättigheter så kommer man också ett steg närmare det som flaggan symboliserar. Det största problemet för många marginaliserade grupper är osynliggörande och okunskap. Att på detta sättet synas skapar både ett synliggörande av grupperna, något som i sin tur skapar ett intresse att lära sig och då minskar okunskapen.

Regnbågsflagga vid Rådhuset
HD var på plats.

Vart kommer min kunskap ifrån?

Man kan fråga sig vart all min kunskap inom hbt-frågor kommer ifrån. Det är en hel del kunskap som jag besitter och det är inte något som kommer av sig själv. Som man nog förstår av det jag skriver och hur jag skriver det så föredrar jag i första hand akademiskt material. Det kan låta lite si och så men jag har ärligt talat inte läst en enda biografi eller självbiografi i hela mitt liv. Däremot har jag läst flera analyser av sammanställningar av olika biografier.

I min bokhylla finns det en hyllmeter böcker om hbt som till största delen är akademiska. Det är inom olika discipliner, men mest psykologi, sociologi, medicin, (litteratur)historia och antropologi. Till det finns det några mer generella böcker om feministisk teori, mångfald, normkritik och pedagogik. Antalet böcker utökas kontinuerligt och min önskelista på Amazon är nu över 40 böcker lång.
Men det är så klart inte allt jag läser. Jag läser statliga utredningen och utredningar från olika myndigheter och ideella organisationer. Men framförallt väldigt mycket publicerad forskning.  När det gäller internationell forskning så har jag fokuserat i första hand på det som är relaterat till transpersoner och transsexuella. Där har jag också en sammanställning på knappt hundra vetenskapliga verk som jag anser vara relevanta. Både positivt och negativt. Det är inte en komplett lista och den utökas efter hand, men den är omfattande.

Det är svårt att föreläsa med självsäkerhet och tydligt om hbt utan en god kunskap grundad även i den forskning som finns. Även om en stor del – framförallt äldre – forskning är i sig väldigt stigmatiserande. Kan man se bortom det så finns det vissa guldkorn som är värda att ta till sig. Ibland också avskräckande exempel att använda sig av.